Provrörsbefruktning (In Vitro Fertilisation, IVF) utvecklades på 1970-talet som ett sätt att behandla infertilitet på grund av äggledarna, men den har visat sig vara en framgångsrik behandlingsform även för exempelvis endometriospatienter, vid infertilitet på grund av att spermierna är av dålig kvalitet och vid oförklarad barnlöshet. ICSI är en annan metod för provrörsbefruktning där sädesceller förs in i äggcellen med hjälp av mikroinjektionsteknik.

En provrörsbefruktning genomförs under särskilt rena laboratorieförhållanden genom att de äggceller som har samlats in från kvinnan och de spermier som har avskilts från mannens sperma placeras i en gemensam odlingsskål. Innan äggcellerna samlas in behöver kvinnan genomgå en hormonbehandling, d.v.s. stimulering av äggstockarna. Äggcellerna samlas in från äggstockarnas äggblåsor under ett ultraljudsstyrt ingrepp. Äggcellerna och spermierna odlas i laboratoriet i ett särskilt odlingsskåp, vars temperatur, fuktighet och gaskoncentration är noggrant standardiserade för att påminna om förhållandena i kvinnans fortplantningsorgan.

ICSI
ICSI

Befruktningen och embryonas utveckling följs stegvis. Vanligtvis befruktas 70 procent av äggcellerna normalt i odlingsskålen. Av de befruktade äggcellerna utvecklas cirka 30–50 procent till embryon av god kvalitet. Av dessa väljs det bästa embryot ut för färsk embryoöverföring, vilket innebär att embryot överförs till livmodern 2–5 dagar efter befruktningen. De kvarvarande embryona av god kvalitet fryses för senare överföringar av frysta embryon. I genomsnitt leder 30–40 procent av överföringarna av färska embryon till en klinisk graviditet.

Stimulering av äggstockarna

Under en normal menstruationscykel mognar och lossnar en äggcell i kvinnans äggstockar, medan de övriga äggblåsorna som har börjat växa tillbakabildas. Inför provrörsbefruktningen genomgår kvinnan en hormonbehandling, så att flera av de äggblåsor som för närvarande håller på att utvecklas växer och de äggceller blåsorna innehåller mognar och blir befruktningsbara.

Hormonbehandlingen planeras individuellt för varje kvinna. Beroende på vilken behandlingsform som används tar behandlingen 2–4 veckor. Hormonerna ges genom injektion under huden. Man följer med hur behandlingen framskrider med ultraljudsundersökningar och ibland även med hormonbestämningar med hjälp av blodprov. Under hormonbehandlingen kan man leva som vanligt, arbeta och utöva sina fritidsintressen.

Insamling av äggceller

Äggcellerna samlas in från äggstockens äggblåsor. Operation utförs med en tunn nål och ultraljudsstyrning via vaginan. Som regel genomförs proceduren under en kortvarig generell anestesi. I fall patienten så önskar kan man i stället välja intravenös smärtlindring och lokalbedövning av slidbotten.

 

Mikroinjektion (ICSI)

Mikroinjektion av en spermie i äggcellen (Intra Cytoplasmic Sperm Injection, ICSI) används för behandling av barnlöshet som beror på mannen om antalet spermier i spermaprovet är mycket lågt eller om spermiernas rörlighet är märkbart nedsatt. Behandlingsformen används även då vanlig provrörsbefruktning inte har lyckats. Före mikroinjektionsbehandlingen får kvinnan genomgå en hormonbehandling, och äggcellerna samlas in på samma sätt som vid provrörsbefruktning. För mikroinjektionen väljer man ut rörliga spermier från mannens spermaprov.

Vid mikroinjektion främjas befruktningen genom att en spermie förs in i äggcellen med hjälp av en tunn glasnål. Befruktningen av äggcellerna och embryonas utveckling följs på samma sätt som vid vanlig provrörsbefruktning. Behandlingsresultaten vid mikroinjektioner motsvarar behandlingsresultaten vid provrörsbefruktningar.

Spermieinsamling från testikelvävnaden

Om mannen inte har några spermier i sperman kan man hitta spermier i testikelvävnaden. Ett vävnadsprov tas från testikeln under lokalbedövning. Spermier avskiljs från provet och förs in i de mogna äggcellerna med hjälp av mikroinjektionsteknik (ICSI). Behandlingsresultaten är jämförbara med resultaten vid behandling med spermier som har avskilts från sperma.

Embryoodling

Befruktningen av äggcellerna kontrolleras 16–20 timmar efter att könscellerna har sammanförts. Det vanligaste är att embryona odlas i laboratoriet i 2–3 dagar. De odlas till delningsfasen, då de bästa två dagar gamla embryona är fyrcelliga, och tre dagar gamla embryon på motsvarande sätt är åttacelliga. Vanligtvis överförs embryot till livmodern i det här skedet.

Ibland är det fördelaktigt att fortsätta embryoodlingen i 4–5 dagar fram till det stadium då groddblåsan (blastocysten) har bildats. Då kan man tillförlitligare välja ut det embryo för vilket graviditetsprognosen är bäst.

Möjligheten till graviditet kan förutsägas utifrån embryonas utvecklingsschema och utseende. Det bästa av embryona med god prognos väljs ut för färsk embryoöverföring och de kvarvarande embryona av god kvalitet fryses för framtida överföringar av frysta embryon.

Embryoöverföring

Embryoöverföring är en åtgärd där ett 2–5 dagar gammalt enbryo överförs till livmoderhålan. Embryoöverföringen sker med hjälp av en embryoöverföringskateter och ultraljudsstyrning. För att undvika flerfostriga graviditeter överförs oftast endast ett embryo i taget. Läkaren bestämmer hur många embryon som ska överföras efter att ha diskuterat parets behandlingshistoria och önskemål med paret. Hormonbehandlingen fortsätter via vaginan efter embryoöverföringen.

Två veckor efter embryoöverföringen görs ett graviditetstest. Om graviditetstestet är positivt görs den första ultraljudsundersökningen cirka fem veckor efter embryoöverföringen. Om graviditeten har framskridit normalt fortsätter kontrollerna av graviditeten på mödrarådgivningen.

Frysning av embryon

De bästa av de embryon som man har fått fram vid fertilitetsbehandlingen väljs ut för färsk överföring och de övriga embryona av god kvalitet fryses. Embryona förvaras i den temperatur som flytande kväve håller (-196°C) under noggrant kontrollerade förhållanden för eventuella framtida överföringar av frysta embryon. Embryona kan vid behov förvaras i flera år.

De frysta embryona kan överföras till livmodern i ett lämpligt skede av kvinnans egen, naturliga menstruationscykel eller under en hormonellt stödd menstruationscykel. Över 70 procent av de frysta embryona överlever upptiningen. I medeltal leder 20–40 procent av överföringarna av frysta embryon till graviditet.